Det har uppstått ett allvarligt bekymmer bland besättningen.
Något som orsakat minst lika vånda o högljudda suckar som högskoleprovet nånsin gjort.

Jag och två till ägnar dagens vackra soliga timmar åt att gömma oss nere i båtens mörka salong, halvt under vattennivå, för att febrilt snickra ihop en reviderad, funktionsmässigt förbättrad hemsida för Elida.
(som om vi vore några värsta html-proffs! men nejdå - det finns bara ingen annan som vill åta sig det... så det är bara att vissla o låtsas som om man faktiskt är proffs; eller nä - inte vissla, då får Lady Di panik).

Anyhow.
På hemsidan har vi en ambition att ha en presentation av vår kära besättning och under tidigare år är det undertecknad som fått slita sitt hår över att själv lyckas hitta på någon trevlig presentation av var o en.
Dels var detta lite trist o naturligtvis opersonligt, dels yrkade folk på att vore kul om man själv fick skriva sin egen text.

Så lät det för ca ett år sedan - men detta vill dessa personer inte kännas vid idag.

Så, påbudet gick ut att alla skulle skriva ihop ett eget stycke eller två (hallå!! vi snackar ingen doktorsavhandling!) om sig själv - vem man är, vad man gillar, vad som är bäst med att jobba här etc.

Hur svårt kan det va?!

MEN OJ, så mycket besvär det orsakat!
Maraton i suck o stön.

De vet inte hur bra de har haft det...

Och imorgon ska vi upp i ottan för att alla traska upp på ett berg så jag kan ta nya bilder på alla.
Rödmosiga o mysiga ska alla bli, jajamensan.

Så, vill ni komma på besök till båten imorgon är det chans att ni får se hela Elida Crew från sin allra vackraste sida, uppsminkade o fina!

Sommaren är här!
Igårkväll stack jag ut och sprang i enbart linne o shorts - så ljuvligt!
Under tre dagar har jag suttit fastbojad vid datorn för att slita med Elidas nya hemsida (eller ja - admin-mässigt uppdaterade, modifierade - dock inte så mycket till utseendet). Den ska ut ASAP, är ordern. Häromnatten lade mig därmed kl 03...

Därför var det ljuvligt att få sätta på sig springskorna o ge sig iväg med underbar Sarah Kelly-musik i öronen. Jag sprang långt och klättrade bl a uppför ett högt, högt berg med en fantastisk utsikt, alldeles i solnedgången! Sedan sprang jag nerför och hela vägen hem. Allt tog nästan precis två timmar.
Avlsutade med 40 armhävningar i rask takt i följd. Sedan fick det räcka.

Idag började jag min 'lediga' dag med att städa båten i tre timmar, eftersom vi ska få ett gäng på besök på båten i em o alla andra var utflugna medan båten såg bedrövlig ut. *suck*
Jag var inte direkt kvittrande glad....!
Försöker lugna ner mig nu.

Ok, nu kommer alla gäster.
Bäst att avsluta.
So long.

Igår söndag efter mässan i katolska kyrkan - där jag imponerade på mig själv genom att fatta huvudpoängerna i predikan på spanska!! - så stack nästan hela besättningen iväg till en fantastiskt vacker men liten (säkert anlagd) strand i en vik mellan klipporna.

Solen strålade och det var ljuvligt. De galna kaptensbarnen förvånade väl ingen genom att springa (o ramla) i de 14-gradiga vågorna, men vi andra nöjde oss gott med att sitta på terassen till strandrestaurangen.

Sedan kom utmaningen med att beställa o äta mat...
Allt tog en halv evighet - att få dricka, att få menyer, att få beställa, att få mat, att få notan, att få växel...
Faktum är att vi fortfarande inte har fått en del av maten vi beställde.

Jag beställde en skaldjurssoppa. Förväntade mig en typ buljongliknande soppa med en eller annan räka i.
In kom en tallrik med ett berg av avancerade skaldjur!! Enorma musslor med tuggummiliknande innehåll som fastnade i halsen, små snäckor, bläckfiskbitar, stora räkor (de var ok), mm mm.

Mamma - du skulle ha varit så stolt över mig!! Jag avskydde första tugan men tvingade i mig så gott som alltihop, allt utom den ena gigantmusslan, som bara inte ville slinka förbi gomseglet hur jag än försökte.

Lady Di smakade men spottade kvickt ut det med kommentaren: "Du vet den där bruna, stinkande tången som brukar ligga i strandkanten - som den luktar, så smakar detta!"

Jag valde att inte ta en springtur på kvällen, eftersom jag ansåg att soppan skulle få stanna där den var, utan att störas allt för mycket.
Nog klokt val.

Sprang ikväll istället. Gick bra. Avslutade med diverse styrketräningar, såsom 60 armhävningar (och inte på knäna!).

Oj, nu är det aftonbön, bäst att sluta.
So long.

Hm, nu hann ju Lady Di före mig.
Men för er som inte läst hennes blogg:

Typ nästan alla på båten har fått fnatt på att springa om kvällarna, i en variation av distanser, fint sagt.
Igårkväll hade jag varit ute en sväng och satt-låg på kajen och stretchade, benen i ett V och lutad över ena benet, om ni hänger med.
Klockan är typ åtta o det är lite mörkt ute.

Lille Lewi (3,5 år) kommer förbi uppe på båtdäcket tillsammans med Lady Di, ser mig och stannar upp.

(L) - Vad'dé?
(D) - Det är ju Karin!
(L) - Jaha, har hon dött?
(K) - Nä! Jag har varit ute o sprungit.
(L) - Jaha, har du 'springit'?
(K) - Ja.
(L) - Jaha, och snubblat.

*garv*

Han va' så söt!

Idag bakade jag och Pellipor en hel massa underbara goda kanel/kardemummabullar! Mumma...
Snacka om att vi var populära sedan.
=)

Men nu blir det filmtajm, Anne Franks sista dagar, tror jag.

(sedär, Petra - två inlägg på så kort tid!)

Känns som om ingenting speciellt händer, värt att skriva om. Men bara för att...
(för Petras skull...)
;-)

Vi har haft tre bönedagar ombord. Vilket passade bra, eftersom det plötsligt behagade ÖSREGNA i 2,5 dagar, samtidigt. Tidigare har det regnat sisådär en gång på två veckor o då i max fem minuter. Men nu! Tjena, vad det hamrade på däcket. Vinden tjöt i riggen och gungade båten och slet i de knakande tamparna. Och åskade o blixtrade gjorde det också.

Då var det riktigt mysigt att bara vara i salongen.
Det har varit väldigt härliga dagar och tiden har gått otroligt fort.

Utom igår, då jag fick migrän. =(
Försökte hålla ut o vara med hela fm iaf, men sedan fick jag dra mig till min koj. Sedan låg jag o kved (och kräktes) tills 19-tiden på kvällen. Värdelöst!

Men idag är allt bättre! Och dessutom strålar solen så vackert. Det är som en härlig vårdag, typ i maj, jätteskönt i solen men lite kyligt i skuggan.

Vi vet inte riktigt när vi avseglar härifrån än, beror lite på. Men tanken är att ta en liten sväng omkring under februari innan vi sedan sista veckan ska ha sång- o musikturné, med hela sommarens musikteam som flyger ner. KUL!
Det ser vi fram emot.
Vi måste bara hitta en bra svensk-engelsk-spansk tolk. Någon som känner sig kallad?

Btw - kanske någon vet några bra, riviga passande låtar på spanska som vi kan köra på turnén?
Let me know, isåfall.

Häromdagen hade vi besök av några från en av de katolska kyrkorna i stan som kom för att lära oss lovsånger på spanska. Superhärlig stund! Och särskilt kul var det att vi kände igen några, typ, "Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar". =)
Vi tänkte att man kanske kunde använda en del av dem på turnén.

Nej, nu ska jag traska bort till Mercadona o handla lite mat.
Adiós!

ÄNTLIGEN!
Det tog några dagar, men till slut blev kombinationen "lokaliserat fungerande internet" och "lyckad uppkoppling" en verklighet.
Jag är alltså nu tillbaka på båten i Spanien. Vi ligger i staden Cartagena fortfarande och ska troligen förbli här 2-3 veckor. Verkar det som.

Resan ner gick bra, och var dessutom roligare än hemresan (vad är hem egentligen? relativt...) i december.
Och jag har lovat ett par vissa personer att berätta varför. =)

En av orsakerna till att resan blev så trevlig var nämligen dem jag här valt att kalla "the gents of the sky" - eller "nördarna på planet", som var Björns alternativ, medan Per hellre ville heta något mer storlyftigt och pampigt, såsom "stjärnorna i skyn".
Så, nu har jag kallat er alltihop, så blir alla glada. ;-)

Efter att jag försökt slumra en liten stund på planet (eftersom jag inte sov en endaste liten ynkans blund på hela natten innan! löjligt), och Björn hunnit döma ut mig som "en sådan där trist typ som bara tänker vara osocial hela resan", så vaknade jag till när förfriskningsvagnen letade sig förbi. Jag bad om "a cup of tea, please", och fick en cappuccino av den spanska flygvärdinnan...
Jaja, jag skyller på att jag satt längst in mot fönstret och det hörs dåligt.

Så började vi prata - och pratade lite mer - och ännu mer - och plötsligt var vi framme i Barcelona. Oj, så trevligt vi hade och så många samtalsämnen vi hann med. Riktigt filosofiska och socialvetenskapliga hann vi bli också, må jag säga.
(utöver att jag även uttryckte min skepticism över klokheten i att, för deras del, sätta i sig såpass mycket diverse alkoholhaltiga drycker på tom mage innan ett styrelsemöte)
=D

Eftersom de så innerligt gärna ville bli omnämnda i ett blogginlägg - första gången för åtminstone Per (som aldrig ens besökt en blogg förut) - och de dessutom såg fram emot att få läsa dito inlägg, så har jag här gjort min plikt.

Tack Per och Björn för en mycket trevligare resa än jag förväntat mig! Vore riktigt skoj att segla på varann (mer bildligt talat, förstås, än bokstavligt) någon dag!

För alla er andra som inte heter Björn eller Per och i allmänhet inte kan identifiera er med ovanstående händelse, så kan jag tillägga att jag efter en natt i Fuengirola sedan satt mina åtta långa timmar på en långfärdsbuss till Cartgena. Det vill säga efter en högst känslomässigt påfrestande morgon, då jag trodde att jag förlorat mitt etui med VISA-kort, körkort etc och till och med (till min egen mycket generade förvåning) bröt ihop o började gråta på mataffären där jag var bombsäker på att jag råkat lämna det kvar.
Mest frustration över att ingen kunde (ville?) förstå mig o min engelska.

Men men - allt ordnade sig.
Fats på bussen grät jag dock minst lika mycket - nä, mycket mer! - över min fruktansvärt tårframkallande bok. Tack o lov var bussen ganska tom på folk.

Jag kom fram vid 23-tiden och tre timmar senare stormade alla andra också ombord (de flög alla via Alicante).
Så nu är vi en komplett besättning igen, sånär som på Greg, som kommer på - jaa, det vet faktiskt ingen riktigt säkert när han kommer...
Man vet liksom aldrig riktigt med Greg. Man bara vet när han har kommit när han kom.
Och så hoppas vi på att Amy ska göra ett återtåg.

Som sagt stannar vi här ett tag. Vi jobbar o fixar med båten, liksom även en bilaga, ny hemsida mm, och så har vi dagar av bön och gemenskap. Gött.

Måste bara tillägga att jag gjorde en ny kulturell smakupplevelse igår, som jag lyckats undgå dessförinnan - 'churros' (friterade brödpinnar) som man doppar i varm, flytande choklad! MUMS! I'll be back to that place.

Nä, nu får det räcka för idag.
Må så gott alla!

Och Björn o Per - ta hand om er!
=)

Nu åker jag tillbaka till båten, kära vänner.
Och förhoppningsvis till lite varmare temperaturer.

Är nöjd med ledigheten.
Nu väntar bara resväskan som behöver fyllas - om jag har tur, till godkänd vikt.
Är bara fortfarande uppretad över ett visst teknikföretag som 'glömde bort' min leverans, som jag var garanterad att få idag...! *grr*
Nu blir jag utan backup-hårddisk och det gillar jag inte!

Men - jag kan inte göra något åt det nu.

TACK alla älskade vänner som jag har fått träffa under min vintersemester!!
Jag älskar er.

Vi hörs i Spanien!

Tänkte göra som så många andra - sammanfatta det första decenniet på 2000-talet, i text o bild:

2000:
• är mitt i min journalistutbildning på University of Missouri (USA), sitter i styrelsen för en afro-amerikansk studentorganisation och spenderar varje kväll på Lakota Coffee Shop tillsammans med läxböcker o två goda vänner

2001:
• tar min efterlängtade examen efter 3,5 års studier, återvänder till Svedala för att börja arbeta som redaktör på den nystartade tidningen MissionsMagazinet och gör en första reportageresa (Azerbajdzjan)

2002:
• åker till Indien för första gången, premiärsjunger på ett bröllop och följer flugan att köpa inlines (utan att lära mig åka något vidare)

2003:
• gör en mycket intressant o fängslande reportageresa till Afghanistan, återser Afrika-missionärsvänner efter 13 år och beslutar gå andra årskursen på bibelskolan

2004:
• åker till Himalaya i Indien för en 8-veckors missionsresa, har en minnesvärd 30-årsfest och hoppar fallskärm

2005:
• reser till Banda Aceh (Indonesien) mindre än två veckor efter tsunamikatastrofen (mitt livs hemskaste men bästa reportageresa), seglar med Elida för första gången och drar igång såväl blogg som enskild firma

2006:
• återser mina vänner i USA, reser till Israel för 10:e gången och tar tjänstledigt för att börja jobba på segelbåten Elida

2007:
• seglar över gamla Elida till England, jungfruseglar nya Elida i Göteborg Offshore Race och säger slutligen upp mig från mitt tidningsjobb

2008:
• flyttar till Fiskebäck (men måste lämna efter 7 månader) och så Mölndal (men måste lämna efter 10 månader), fotar ett bröllop och seglar till Medelhavet

2009:
• seglar hem till Sverige (via Mallorca), sjunger än gång på Elidas älskade Sommarturné och vikarierar som lärare på en skolresa till Idre

...och så får vi se vad 2010 tänker bära med sig.

I helgen besökte vi morfar i Hökerum och bodde då i min mosters underbara stuga på gården, på landet i Högryd.
Åh, jag vill ha den!



När jag vaknade ena dagen strålade solen på det fantastiska, gnistrande julkortslandskapet, så jag bara måste ut en sväng o fotografera lite.





Snön låg som vackert socker, orörd o ren.







Jag tog mig en tur neråt skogen o den lilla dammen.











Visst är vårt Sverige vackert!!

Nu far jag lite söderut (med betoning på lite, jämfört med vad det blir om 2 veckor) ett par dagar.
Det blir morfar-besök följt av 30-årsfest i dagarna två för kaptensfrun, Lady Di. Mycket trevligt.
Ska bl a ha myskväll med brudarna ute på Marstrands Båtellet.

Men nu vill mor att jag ska packa.
So long.

Så var det dags att vinka adjö till det gångna året.
Det är mycket som händer på ett år. Minns att jag ett år skrev en liten sammanfattning, typ om de större händelserna för varje månad det året. Vet inte om jag gör det i år.
Kanske om jag har långtråkigt nån dag framöver... =)

Däremot kan ju Facebook hjälpa till med typ allt nuförtiden (*ironisk*) - även påminna mig om vad som hänt under året.
Och så här sammanfattar FB mitt år, enligt mina status-rader:



Skulle inte tro att det blir så mycket mer skrivet på denna sida nyår, så:

Gick ut en tur för att rasta kameran lite idag.
På tiden.

Jag måste säga att det har kommit en hel del snö. För att vara Uppsala.
Mys!
(inte riktigt lika mycket mys dock att cykla...)



Det är ganska vackert så här års, faktiskt.
Även om jag missade solskenet idag så var det fint ändå.



Jag tog en tur till skogs.



(ursäkta att jag är inkompetent på Photoshop så jag inte kan dämpa det blåa i bilden)
(o autoinställningen blev gräslig)



Det är nästan så man kan förvänta sig en liten tomte eller rumpnisse när som helst.



Man hittar många vackra detaljer också.







Och så hittade jag vad som skulle kunna vara årets minsta men icke desto mindre årets sötaste gran!
(note: kotten är naturligtvis från en gran-ne...)
=P



Och fler fina vyer.





Och så lite självporträtt - det var ett tag sedan sist.



I övrigt har jag varit duktig o bakat. Igen.
Tidigare har jag bakat minttoppar, sockerkringlor, mjuk pepparkaka, havrekakor o en toscakaka.

Idag blev det glöggmuffins med nötter och så pepparkaks-o-glögg-bollar rullade i smält choklad o kakao.
Jag har inte provsmakat, så jag kan inte säga om de är att rekommendera.
Fast muffins-smeten var riktigt god...!

Så var det bara det där med julklappar....

Idag filosoferar jag.

• Vad i all sina da'r ska jag hitta för bra klapp till X och Y?

• Borde jag åka o simma ikväll?

• Kommer jag att hinna klart med mina översättningar i tid?

• Kommer jag att hinna göra något mer under min ledighet än att översätta texter?
(no offense, Evo! =)

• Varför vågar inte svenska medier skriva hela sanningen hur det kommer sig att mannen som blivit oskyldigt dömd o därför suttit inne i 35 år(!) men nu blivit frigiven, kan säga att han trots detta inte alls är arg, bitter eller besviken?
(enligt AP: "No, I'm not angry," he said. "Because I've got God.")

• Varför måste saker ta slut just som jag har kommit på att just DET är den perfekta julklappen till X?

• Kommer snön att stanna över jul?
(ganska kortvarig fundering...)

• Varför händer inget i mitt liv värt att skriva roliga, underfundiga och underhållande blogginlägg om?

• Blir det någon knäck kokad i familjen i år?

• Hur många hemlösa fryser ihjäl i våra städer dessa polariska nätter?

• Ska mor o far lyckas hitta någon passande ny bokhylla som jag kan få fylla åt dem innan jag far?
(lycklig vid blotta tanken...)

• Vad heter låten jag tänker på?

• Hur mår mina blommor som är inackorderade i NG-lägenheten i Gbg?

• Har alla mina bokkartonger möglat sönder ute i magasineringsförrådet i Alunda?

• Varför har jag börjat sova så dåligt på nätterna?

• När ska jag nånsin...? (censur)

• Vem ska hjälpa mig att installera min nya hårddisk?


Mycket frågor, få vettiga svar.
Läste i en bok av en vis kvinna nyligen att "obesvarade frågor är till för att korsfästa vårt kött"...
Ojdå.
Jag är nog halvdöd.

Så vackert det är med sol på gnistrande snö!!!
Jag lider med alla som aldrig får se en såndan syn.

Igårkväll när jag tittade ut på vår lilla balkong kunde jag inte låta bli att hämta kameran. All denna snö o så ljusslingan mitt i det. Gulligt.



När det ändå var så fint väder idag passade jag på att ta bilen till Solna och Nikon Nordic AB för att se om de kunde göra en check & clean på min gamla trotjänare. Jag har nämligen haft en ordentligt irriterande fläck - inuti kamerahuset - som jag inte lyckats få bort sedan i somras. Den syns på alla bilder men går inte att få bort själv.

Så jag gasade dit och, visst, de hade en kille ledig som kunde fixa det på en gång. Jag satt o bläddrade i en fotobok i 10 min (max) och så var det klart.

När jag skulle betala sade de:
"Asså, vanligen ingår en check & clean per år på våra kameror, men din är egentligen för gammal. Men - jag menar - det är ju jul och allt - så du behöver inte betala något."

=D
*hurra!!*
Och då kom jag ihåg att jag specifikt bett om att få favör, i bilen på väg dit.
Gud är trofast!